Musiken ombord

His Masters Boys och Daggis Stompers

Av internetsekonden och före detta ”lakritskittlaren”, det vill säga klarinettisten i Daggis Stompers under långresan 1977-78.

 Vi hade inte varit länge i sjön förrän det spontant började bildas intresseföreningar ombord. Man inventerade nästan genast vilka fritidsintressen besättningen hade. Förutom vad personalvården företrädd av FPa hade att erbjuda visade det sig snart, att det bland oss fanns såväl sångare som musiker. Det allra bästa med dessa spontant bildade ”föreningar” är att de inte följer linjeorganisationen ombord, det vill säga från Kajutan (FC) via sekonden  och ned till mindurkarna eller lägre..

I föreningarna är alla lika inför den själpåtagen ledare, som också oftast är ”påhittare” såsom kapellmästare eller dirigent oavsett grad. Det fanns förvisso redan förberedda klubbar såsom Älvsnabbens Cykel Klubb (ÄCK) och Fiskeklubben, vars "enda" mål var att fånga Hajen!

Dessa intresseföreningar ombord är oerhört viktiga och ett ovärderligt stöd och komplement till personalvården. Man skulle kalla det hela för plåtsjukeprofylax, det vill säga förebyggande av Plåtsjuka. P är en benämning på den form av stridsutmattning, som kan drabba alla, som tvingas bo tätt intill varandra i ett fartyg under längre tid och under mer eller mindre påfrestande former. Man kan ju för kontrastens skull jämföra mellan vår svenska långresa i djupaste fred och hur en tysk ubåtsbesättning hade det under ett sjunkbombsanfall under 2:a världskriget!  Ett brutalt faktum är att långresor bland annat är till just för att lura ut vem det är i besättningen, som har anlag denna mycket för den enskilde plågsamma del av personligheten. De som slutar gör det oftast frivilligt för att de själva märker att ”detta är inget för mig”.

Det är oerhört viktigt att spänningen och stelheten släpper mellan lärare och elever. Allt står ju på spel för de senare, som i intresseföreningarna snart märker att de strama officerarna (gäller främst aspiranter av olika kategorier) är människor de också.

FI Gunnar Karlsson, glädjespridare och skapare av Daggis Stompers. Han spelade själv både trumpet och dragspel.

De första grupperingarna var Daggis Stompers (tradjazzband med FI som kapellmeister) och kören His Masters Boys. För övrigt är det konstigt vilka namn Fartygshumorn snabbt finner för grupperna. Självskriven körledare var gunrumsflunken Mats Norrefalk, som var musiklärare i det civila. I kören återfanns bland andra FC, som var så kallad ångesttenor, NO (flottbas) och FI  flytande libero. HMB framträdde vid flera tillfällen under stort jubel och beundran bland annat på skeppsaftnar och i radio i New Orleans. Det sista framträdandet under resan var när vi förtöjde vid mobkajen i Karlskrona vid ”trädet”.

När det gäller Daggis Stompers är det bland annat av det myckna att berätta, att TL, som inte tagit i en klarinett på över tio år fick låna en av Pärlan i Gunrummet HM Flunk Patrik Weinert.

På bilden ser vi en del av Daggis Stompers. Från vänster Internetsekonden med sin "lakritsstång", Gunnar Karlsson, Mats Norrefalk, Bo Pettersson och Sten Söderlind.

Kocken Bo Pettersson.

Daggis Stompers med blåssektionen bestående av Putte Nygren på altsax, Gunnar Karlsson på trumpet och Carl F Ebeling på klarinett.

Mats Norrefalk kompar på gitarr.

Klicka på korpeten ovan för att höra en bit av Daggis Stompers! Det är originalljud, inspelat på FC:s kassettbandspelare under en av våra musikkvällar på halvdäck!
Låten ni hör är "Just a closer walk with Thee". Trumpet-solot framförs av FI Gunnar Karlsson.

Tidningsurklipp från His Masters Boys sista framträdande vid hemkomsten. Klicka på bilderna för att förstora.

Under resan hade både FC och TL tagit med var sin kassett-bandspelare. Dessa användes flitigt i de olika hamnarna och under våra musikkvällar ombord. Nu har dessa ljud, inklusive låtarna på denna sida, "getts ut" på CD och kan köpas för en billig penning! De som var med på 25-års träffen fick ett exemplar av FC:s CD. Skicka ett mail till Stefan Leo!