Älvsnabbens förehavanden under sommaren 1964 beskrivs här av fyra personer som tjänstgjorde ombord.
Det blev bara en kort utlandsresa till Fredericia på Jylland i Danmark plus ett antal övningar och besök i svenska hamnar.

Från Tommy Axelsson och Janne Ekmans inlägg i Facebookgruppen "HMS Älvsnabbens vänner"

Sommaren 1964 besökte vi bland annat Härnösand, Norrköping och Fredericia i Danmark. Därefter gick vi till Göteborg i kraftig sidsjö med kaos i byssan. Från Göteborg gick vi till Lysekil där vi låg några dygn och sedan tillbaka till Karlskrona. Det är ungefär som jag minns den sommaren.

Nisse Levin om Älvsnabben sommaren 1964

Förutom det som Tommy Axelsson och Janne Ekman berättat kan jag lägga till följande om sommaren 1964:

Jag mönstrade på i Norrköping och fick till min förvåning se att nästa hamn var Blankaholm, mellan Västervik och Oskarshamn, där jag är uppväxt hos mina morföräldrar. Detta gav mig tillfälle att hälsa på både mina morföräldrar och min dåvarande tjej.

Vi ankrade på Gåsfjärden (inte Gåsefjärden) och åkte med Äbns motorbåt till kajen i Blankaholm. P.g.a. att fartyget vred sig i vinden visade den furir som hade befälet att vi skulle in i en vik 90 grader fel. Jag som nypåmönstrad var ju inte så uppkäftig men till slut var jag tvungen att påpeka att "om vi ska till Blankaholm måst vi gira 90 grader styrbord". Furiren tvekade men när jag påpekade att jag var hemma i dessa farvatten ändrade han sig och jag kom "hem" för några timmar.

Till historien hör att ett fartyg precis innan kommit in i hamnen för att lasta virke. Några av våra sjömän hade sett att man dumpade ett kolli i vattnet med ett flöte. De anade vad det kunde vara, lånade en eka i hamnen och fiskade upp smuggelsprit. Jag hörde bara den historien i andra hand men vid senare besök i Blankaholm fick jag höra att: "Några sjömän från Älvsnabben snodde vår smuggelsprit".

Vidare gick vi under Sandöbron där vi ankrade en natt. Vid ett besök i Stockholm hade vi familjedag då bl.a. min mamma och en kompis fick följa med på en dagstur i Stockholms skärgård. Vi gick runt Blå Jungfrun ett varv under ett föredrag om ön. Vi gick in i Åhus i tjock dimma då jag varnade omgivningen med skeppsklockan. I Helsingborg låg vi och hade öppet hus med sjörövartema: Änternät på utsidan, spökgrotta i mindurken m.m. samt Festis och bulle till alla barn som kom ombord. Det visade sig att 2 systrar till min fru var ombord långt innan jag kände någon av dem.

I Frederica var det nordiskt kadettmöte med danskt, norskt och svenskt deltagande. Vi tilläggningen fick vi "störtankra" men ändå lyckades vi göra ett märke i kajen.

Vi var i Gottskär där vi mötte skådisen Åke Söderblom med några vänner på vägen.

I Lysekil ropade en man som drack grogg på en uteservering till mig och mina kompisar: "Sjömän, kom hit får jag tala med er". Det var den kände kompositören Lasse Dahlquist som var nyfikna på oss. Det var mycket sjömän i stan så vi var några som "smugglade" med oss civila kläder i land och hyrde ett hotellrum där vi blev civila för en kväll.

Detta var mina personliga minnen från sommaren 1964 med Älvsnabben.

Nisse (Nils-Göran) Levin

(Nisse har även varit med på långresan1964-65 som han berättar om på sidan om den resan)

Älvsnabben på hemmafronten 1964

Det är mycket intressant att läsa om de olika utrikes resorna till mer eller mindre exotiska destinationer. Men man får ju inte glömma att lika lång tid spenderades i ”fostervattnet” dvs. i Östersjön och på västkusten med besök i olika hamnar mellan övningarna till sjöss.

Själv mönstrade jag på Älvsnabben någon gång på våren 1964 efter genomgången utbildning till radiotelegrafist, först på KÖS och sedan BÖS. Jag hamnade på babords vakt med skeppsnummer 454 och min”bostad” blev hantverkarmässen. Vi var två vpl radiotelegrafister och en stamanställd furir (född och uppvuxen i Pinan) i radiohytten. Det fanns också en radiomästare någonstans i bakgrunden. Signalofficeren kommer jag bättre ihåg. Han hette Gordon Blom och intresserade sig en hel del för vår radioverksamhet. Han fick snabbt namnet ”Blixt Gordon”.

Mycket av övningarna skedde på ”kommissatlanten” dvs på havsvidderna utanför Hårsfjärden (Mysingen) och utanför Karlskrona. Men kanske för att kadetterna skulle få lite vidgade vyer så utsträcktes övningarna även till farvattnen längs Sveriges hela kust vilket vi vpl mycket uppskattade.

Under sommaren gjorde vi bl.a. en raid upp längs västkusten till Lysekil med besök i Helsingborg och Göteborg på vägen. Resan från Göteborg till Lysekil gick kustnära och artilleristerna fick öva på kanonsiktena riktade mot solbadande strandsnäckor.

I Lysekil blev vi ålagda att ta simborgarmärket (200 meter). Det gick till så att fartyget låg till ankars och vi skulle simma runt det. För att förhindra att vi simmade för nära fartyget meddelade FC att toalettventilerna skulle stå öppna under tiden vi simmade. Förmodligen stämde det ej men vi tog inga risker.

Någon gång under sommaren gjorde vi också ett utlandsbesök. Det blev Fredericia på Jyllands ostsida alldeles vid bron över Lilla Bält. Inte så upphetsande kanske men jag och min vpl kollega tog en dag tåget till Esbjerg och sedan färjan över Fanö. Tack vare goda relationer med byssan hade vi med oss en försvarlig färdkost och kunde koncentrera våra utgifter till det goda danska ölet.

I slutet av augusti var det dags för årets slutmanöver som skedde i norrländska farvatten. Enligt pressen var närmare 40 fartyg med totalt runt 2 000 flottister involverade. Älvsnabben hade sin bas i Härnösand. En dag kom det upp ett anslag ombord med ungefärlig lydelse:

VM i surströmmingsätning i Örnsköldsvik
 Dans på gator och torg hela natten – Målle Lindberg underhåller - Arrangörerna bjuder in Älvsnabbens besättning – Fri bussresa fram och tillbaka

Detta var ett ju ett ”once in a lifetime” erbjudande som få av oss vpl kunde motstå. Större delen av den fria vakten anmälde sig. Kön slingrade sig lång av blåkragar på det lokala systembolaget. Chefen där ringde FC och varnade att det kunde bli livat i helgen.

Buss kom på utsatt tid på lördagen och hämtade upp oss. Efter en ”bio-break” på en åker längs vägen anlände vi i lagom stämning till festplatsen och intog våra platser. Totalt lär det ha varit 12 000 pers där. Helt plötsligt kom en helikopter in över scenen och på en repstege klättrade Maranatas profet och sångare Målle Lindberg i en självlysande kostym ner på scenen och drog någon låt. Sedan blev det tumult och han försvann. Därefter var det dags för kraftmätningen med surströmmingen. Vinnaren satte i sig hela 53 surtrömmingar. Själv klarade jag bara två.

Bussen skulle gå tillbaka någon gång efter midnatt. Minns inte riktigt exakt när. Men efter hand började det bli kyligt och för att hålla värmen uppe blev vi fanatiska danskavaljerer. Nåväl, tidigt på söndagmorgon kom vi så ombord på Älvsnabben igen. Det blev sedan en söndag i stillhetens tecken med doft av festandets efterbörd. För de som sov i hängkoj blev det extra besvärligt.

I oktober var det dags för muck efter 15 månaders tjänst. För Älvsnabbens del samtidigt byte av besättning. Jag försökte få ”förlängt förordnande” och hänga med på långresan 64/65 som telegrafist men det blev njet från högre ort.

Nu gjorde det inte så mycket för veckan innan muck hade jag tagit mitt civila telegrafistcertifikat som privatist och hemma i Göteborg tog Broströms emot med stora famnen. Det blev m/s Maltesholm och några resor mellan kontinenten och gulfen med bl.a. flera besök i Vera Cruz och New Orleans, men även Charleston, Savannah, Tampa, Mobile, Houston, Galveston, Corpus Christie, Tampico och ytterligare några gulfhamnar som jag nu glömt namnet på. På våren 1965 mötte vi faktiskt Älvsnabben någonstans utanför Floridas kust och det blev tillfälle till lite radiochattande med vakthavande kollega.

Hur gick det sedan? Efter Maltesholm blev det universitetetsstudier med bl.a. sommarjobb som telegrafist (överstatsanställd furir) på jagaren Halland. Därefter karriär iland. Någon repövning blev det också i början av 70-talet på M02 Älvsborg.

På bilden nedan ligger vi i dockan på Karlskronavarvet och det är muck på gång. Jag sitter längst till höger i bild. Sjösäckarna är packade för sista gången och vi gör segervisst "0-dagar-muck-tecknet" med fingrarna.